Stålindustrin

Pilotanläggningen för produktion av järnsvamp i Luleå producerade sommaren 2021 i den första testomgången 100 ton järn utan koldioxidutsläpp. Nästa steg är uppskalning till industriell skala, där demonstrationsprojektet har fått stöd från EU:s innovationsfond. SSAB fattade under 2022 ett inriktningsbeslut om att tidigarelägga sin tidsplan för omställning och planerar att kunna stänga samtliga masugnar, tre i Sverige och två i Finland, runt 2030. Stålproduktionen ska därefter ske med ljusbågsugnar som smälter vätgasreducerat järn och skrot. 

Ovako har inlett ett samarbete med Volvokoncernen, Hitachi ABB Power Grids Sverige, H2 Green Steel och Nel Hydrogen om industriell produktion av vätgas. Ovako bygger en anläggning för att producera fossilfri vätgas i Hofors. Anläggningen förväntas kunna generera 4000 kubikmeter fossilfri vätgas i timmen när den står klar i början av 2023. Vätgasen ska användas som bränsle vid värmning av stål inför valsning. Det kan därmed ersätta fossil gasol och minska koldioxidutsläppen med 50 procent från stålproduktionen i Hofors. 

Höganäs AB har framgångsrikt testat biokol som reduktionsmedel både i Höganäsprocessen där de tillverkar järnpulver och i ljusbågsugn. Biobaserade kolmaterial är helt avgörande för företagets omställning till netto-noll klimatpåverkan. De medverkar också i ett forskningsprojekt om tillverkning av biokol i kraft- och fjärrvärmepannor i syfte att hitta en process som kan drivas storskaligt. 

För att minska utsläpp av fossila växthusgaser ökar användningen av biogas på flera företag, bland andra Alleima, Uddeholms AB, Björneborg Steel och Höganäs AB. Biogas kan ersätta naturgas för värmning, värmebehandling och i produktionsprocesserna. Biogas behöver testas i olika processer för att verifiera att bränslet inte påverkar produkterna negativt. Fortfarande är det tillgången till biogas som begränsar användningen. 

Outokumpu i Avesta konverterar från olja till gas för värmning i samband med glödgning och betning av stålet. Bytet kommer att innebära minskade koldioxidutsläpp, möjlighet att använda biogas och ökad återvinning av restvärme från processerna. 

Övergång till ny teknik kräver tillgång till ny kompetens. När det gäller helt ny teknik finns den inte än utan behöver utbildas, vilket tar tid och kräver stora resurser. Även när det gäller mer konventionell kompetens råder det brist inom i stort sett hela industrin och konkurrensen är därför hård. Både att om- och uppgradera kompetensen hos redan befintlig personal och att utbildningssystemet är följsamt och förbättrar genomströmning och matchning mellan utbud av utbildning och möjligheter på arbetsmarknaden är viktiga delar. 

Åtgärder för minskade utsläpp inom järn- och stålproduktion leder till ett ökat elbehov på mellan 20 och 60 TWh. Det ställer stora krav på ökad produktions- och överföringskapacitet i elsystemet och att det sker med kostnadseffektivitet och leveranssäkerhet i fokus. Även behovet av biobaserade råvaror och bränslen ökar men osäkerheten om framtida tillgång riskerar att bromsa utvecklingen. 

Investeringar i både ny och befintlig teknik måste kunna ske koordinerat med företagens investeringscykler. Effektivare tillståndsprocesser är därför en förutsättning för att åtgärder som minskar utsläpp ska kunna genomföras. I både Sverige och EU måste lagstiftningen anpassas för att inte hindra utvecklingen genom alltför stor detaljstyrning. Näringsliv och myndigheter måste verka tillsammans för att uppnå en effektiv process som leder till hållbar tillväxt.