Sjöfartsnäringen
Sjöfarten möjliggör transporter av passagerare och gods mellan såväl kontinenter och länder som mellan regioner och till öar och har alltså inte bara betydelse för Sveriges import och export, utan också för att hela Sverige ska kunna leva. Den inrikes sjöfarten släpper ut cirka 700 000 ton koldioxidekvivalenter om året vilket utgör cirka fyra procent av utsläppen från inrikes transporter totalt.
Mål i sjöfartsnäringens färdplan
2030: Reduktion av växthusgaser från inrikes sjöfart med 70% jämfört med 2010.
2045: Inga nettoutsläpp av växthusgaser från inrikes sjöfart.
Så genomförs färdplanen
För att nå målen behövs en total energiomställning. Historiskt har sjöfart gått från segel och åror till kol och ånga, till diesel och olja. Denna gång skall fartygen bli fossilfria. Eftersom fartyg har olika karaktäristik och operationsområden så är utmaningen att hitta olika lösningar för att alla typer av fartyg och sjöfart ska bli fossilfria. Branschen arbetar med energieffektivisering som länge varit en central del, men mer kan göras. Byte av drivmedlet behövs och satsningar på att anpassa fartyg till olika former av nya drivmedel och energibärare.
För att genomföra färdplanen arbetar branschen med följande fossilfria alternativa drivmedel och energikällor:
- Gasdrift (LNG/LBG samt vätgas)
- Batteridrift
- Biodiesel (exempelvis HVO)
- Metanol
- Ammoniak
- Fossilfri el
Svensk Sjöfart ansvarar för processen att genomföra färdplanen tillsammans med Skärgårdsredarna och Sveriges Hamnar.
Framsteg inom branschen
Exempel på framsteg som skett inom branschen från uppföljningsplanen 2022:
Wallenius Marine tog ett steg mot verkligt hållbar sjöfart genom konceptet Oceanbird för vinddrivna fartyg. Visionen blir nu till verklighet genom att Wallenius och Alfa Laval tillsammans bildat AlfaWall Oceanbird, som utvecklar vindkraftslösningar för både existerande och nybyggda fartyg.
2021 presenterade Gotlandsbolaget konceptet Gotland Horizon, Sveriges första storskaliga projekt för att skapa vätgasdrivna färjor, med vatten som enda utsläpp. Samtidigt lanserades ett projekt med Uppsala universitet för att undersöka om produktion av fossilfri vätgas på Gotland är möjligt. Genom sitt dotterbolag investerar de också i Plagazi, ett bolag som utvecklar produktion av vätgas.
Hos Stena Line har landström installerats på 14 fartyg och i 6 terminaler, vilket gör att fartyg kan stänga av motorerna i hamn, vilket minskar både koldioxidutsläpp, luftföroreningar och buller. Under 2022-2023 planerar Stena Line installation av landanslutning på ytterligare fyra fartyg. Även flertalet av lastfartygen byggs eller förbereds för landström med förhoppningen att kunna koppla upp sig till det lokala elnätet i hamnarna.
På Donsö, världens rederi-tätaste ö, har rederierna Furetank, Donsötank med flera under året gjort privata miljardinvesteringar i nya fartyg som i genomsnitt halverar utsläppen jämfört med föregående fartygsgenerationer genom satsningar på delelektrifiering samt gasdrift, inklusive hel eller delvis inblandning av biogas.
Helsingborgs hamn har i flera år arbetat målmedvetet med att göra sin verksamhet hållbar och klimatneutral, samt underlätta för rederier med flera att göra detsamma. Färjetrafiken till Helsingör i Danmark med ForSeas 2 färjor är redan batteridriven och sparar 23 000 ton koldioxid per år jämfört med traditionella drivmedel, en laddinfrastruktur för arbetsfordon har byggts och endast nyinvesteringar i eldrivna arbetsfordon görs.
Flera hamnar, till exempel Stockholm, Norrköping och Trelleborg, har investerat i anslutande järnvägsinfrastruktur genom spårdragning och elektrifiering, trots att detta är en statlig uppgift.
Flera rederier inom Skärgårdsredarna har påbörjat elektrifieringsprojekt. Vissa, som Börjessons Charterbåtar bygger om befintligt fartyg till hybriddrift medan andra, som exempelvis Öckerö Rederi AB och Green City Ferries investerar i nybyggnationer av fartyg med eldrift.
Branschens utmaningar
Branschens viktigaste utmaningar från uppföljningsrapporten 2022:
Rådande regelverk för redovisning av växthusgaspåverkan beräknas på utsläppen vid skorstenen vilket betyder att man inte gör skillnad på fossilt respektive förnybara bränslen. FN:s sjöfartsorganisation IMO arbetar med nya riktlinjer för beräkning av utsläpp, inklusive beaktande av bränslens livscykelperspektiv, men arbetet tar tid. Därtill finns utmaningar med högre kostnader för förnybart bränsle jämfört med fossilt samt svårtillgänglighet på grund av en knapphet på efterfrågade volymer både nationellt och internationellt.
Avsaknad av möjligheter att ansluta sig till landström i hamn försvårar elektrifiering av både små och stora fartyg. Ytterligare styrmedel, incitament och vägledning om landströminstallationer behövs inte minst för mindre fartyg (under 400 bruttoton) som inte kan åtnjuta skattenedsättning av el, till skillnad från fossilt bränsle, vilket gör många investeringar olönsamma.
Ett fartygs livslängd kan variera mellan 20-50 år och ska uppfylla både rådande och framtida krav, samtidigt som det ska vara finansiellt och kommersiellt gångbart. I dagsläget diskuteras flera olika alternativ som framtidens bränslen. Det är positivt, men innebär stor osäkerhet gällande investeringar i fartyg och utvecklingen av infrastruktur för hållbara bränslen till sjöss.
- Bergmaterialindustrin
- Betongbranschen
- Bygg- och anläggningssektorn
- Cementbranschen
- Dagligvaruhandeln
- Dagligvaruindustrin
- Digitaliseringskonsultbranchen
- Elbranschen
- Flygbranschen
- Fordonsindustrin – lätta fordon
- Fordonsindustrin – tunga fordon
- Gasbranschen
- Gruv- och mineralbranschen
- Lantbruksbranschen
- Petroleum- och biodrivmedelsbranschen
- Sjöfartsnäringen
- Skidanläggningsbranschen
- Skogsnäringen
- Stålindustrin
- Uppvärmningsbranschen
- Åkerinäringen
- Återvinningsindustrin
Processägare: Svensk Sjöfart
Publicerad: 2019