Skidanläggningsbranschen

Anläggningar presenterar satsningar på elskotrar som ersätter de traditionella bensindrivna skotrarna. Skistar Sälen kommer denna säsong att ha flertalet elskotrar i drift. Successivt kommer skiftet att innebära en utsläppsminskning på 230 ton koldioxid, eller 11 procent av Skistars totala utsläpp. 

Flera aktörer dyker upp med alternativ här, både kring drivsystem av skotrar samt liknande fordon, bland annat lanserar inom kort en annan större skidanläggning i Sverige ett första test kring en enklare typ av fordon som går med el på snö. 

Inför säsongen 2020/21 investerades 120 miljoner kronor i branschen på effektivisering av snösystemen, vilket är det teknikskifte som ger mest effekt på energiförbrukningen. Elprisutvecklingen skyndar på den effektiva snöhanteringen ytterligare och kommer leda till att energi sparas. 

Halvvägs in i 2022 har 97 procent, 14 av de 15 största anläggningarna, el från förnybara källor såsom vattenkraft och vindkraft som driver liftar, snökanoner och tillhörande byggnader. Ett par anläggningar producerar egen el via solceller, här förväntas en snabb utveckling. 

De tio största anläggningarna ökar antalet egna laddstolpar med 40 procent sedan senaste mätningen i september 2021. En motsvarande ökning har förmodligen även skett kring stugbyar, egna boenden och restauranger. 

Nattågstrafiken är inte längre hotad. Nattågstrafiken till Jämtland har fördubblats mellan 2018 och 2021. Även nattågstrafiken till övre Norrland har ökat vintertid.

Genom att jämna ut pisterna går mindre snö och därmed energi åt för att kompensera hålor, kullar och andra ojämnheter. Då kan snön användas mer effektivt, samt att prepareringen för pistmaskinen kräver mindre insats då underlaget är jämnare från början. Ett jämnt underlag tillsammans med modern snödjupsmätning vid preparering gör åtgången av snö mer precis. Bara snödjupsmätning kan ge upp till 15 procent besparing av snö. Är underlaget jämnt blir besparingen ännu större. 

När många anläggningar bytte från traditionell diesel till biodiesel var prisskillnaden en krona per liter. Idag är skillnaden sex kronor. Det gör att en del anläggningar funderar på att byta tillbaka, och de som funderat på skifte till biodiesel får allt svårare att motivera det. Dessutom är det svårt att få leveranser av HVO till anläggningar som ligger i glesbygd, vilket ofta är fallet för skidanläggningar i fjällen. Är då både pris och leverans dyrare än traditionell diesel kan det bli väldigt tufft att motivera ett byte. 

Skenande elpriser skapar problem, framför allt för mindre skidanläggningar som inte har bundna avtal. 

Skidanläggningar ligger ofta i glesbygd och bilen är ett primärt resmedel. Ett alternativt trafikslag är ofta buss, men bussaktörer arbetar inte över regions- och länsgränser. Olika resor, biljetter och appar krävs vilket gör att långväga resor med buss inte blir attraktivt eller ens möjligt till de anläggningar som har gäster, eller personal, som kommer långväga.