Finansieringsstrategi
Fossilfritt Sverige har tagit fram en strategi för finansieringen av omställningen till ett fossilfritt samhälle i dialog med aktörer från såväl finanssektorn som de branscher där investeringar behöver göras. Syftet med denna finansieringsstrategi är att identifiera hur staten kan dela risk för att accelerera det privata kapitalets investeringar i industrins klimatomställning.
Fossilfritt Sverige tar fram strategier för att hantera de branschgemensamma utmaningar som blir tydliga i branschernas färdplaner för fossilfri konkurrenskraft. Strategierna tydliggör vilka beslut som krävs från politiskt håll för att färdplanerna ska kunna genomföras.
Sammanfattning
Trots att det behövs enorma belopp för investeringar i klimatomställningen tycks inte företagens finansiella utmaningarna utgöras av brist på kapital. Tvärtom finns det mycket kapital på marknaden med intresse för investeringar med en grön profil.
En utmaning för företagen är istället att anskaffa rätt sorts finansiering i rätt skede av utvecklingen, och särskilt att hitta tillräckligt riskvilligt och långsiktigt kapital. En annan utmaning handlar om att hantera de risker som ofta är förknippade med utveckling och kommersialisering av ny teknik, så som tekniska, marknadsmässiga och politiska risker, och därmed även kostnaden för att finansiera sådana projekt.
Statens uppgift att minska risk
Statens primära uppgift är att minska risken för nya investeringar genom att skapa förutsättningar för omställning till fossilfrihet. Det handlar om att i första hand se till att infrastruktur för fossilfria elleveranser och transporter snabbt kommer på plats i rätt tid och på rätt plats.
För det andra handlar det om att begränsa olika marknadsmisslyckanden, som till exempel att negativa externa effekter inte är internaliserade i priset. Det kan göras genom en politik som på olika sätt stärker efterfrågan på fossilfria produkter vilket gör investeringarna mer finansierbara.
Därutöver behöver staten minska den finansiella risken på marknaden genom att på olika sätt begränsa informationsbrister som orsakas av långa tidsperspektiv och begränsa teknikrisker när nya tekniska lösningar prövas och skalas upp.
Finansieringsstrategin fokuserar på de finansiella utmaningarna samt till viss del marknadsstimulerande åtgärder och baseras på utmaningar för framförallt tre typer av investeringar som är centrala för omställningen. Det handlar om 1) existerande industriföretag som investerar för att ställa om från verksamhet med stora fossila växthusgasutsläpp till fossilfritt, 2) nyetablerade verksamheter som startar för att producera fossilfria produkter och 3) små och medelstora företag som är möjliggörare i form av underleverantörer till industriföretag.
Grundförutsättningar för industrins omställning
Färdplanerna för fossilfri konkurrenskraft identifierar områden där staten och regeringen har en viktig roll för att undanröja hinder. Om inte grundförutsättningarna uppfylls har en finansieringsstrategi av förklarliga skäl mindre betydelse eftersom det då inte finns någon investering att finansiera. Det handlar bland annat om:
Kortare och mer förutsägbara tillståndsprocesser
Tillståndsprocesserna tar idag för lång tid och är för svåra att förutse för att industrin ska klara av att öka tempot i klimatomställningen och stärka konkurrenskraften.
Tillgång till el, vätgas och mineraler
Det behövs en tydligare riktning och högre tempo i utbyggnaden och regelverksutveckling inom exempelvis vindkraft, elledningar och vätgas. Även mer mineraler behövs till de nya elledningar och batterier som omställningen kräver.
Behov av kompetens
Sverige står inför en strukturomvandling av stora mått där gamla jobb försvinner samtidigt som nya skapas. Sverige har en historia av att hantera strukturomvandlingar väl, men för att lösa denna matchning krävs en aktiv politik.
Likvärdiga förutsättningar på EU-nivå
Flera länder gör nu stora budgetsatsningar och lanserar stora summor i stöd till sina industrier. Detta skapar olika förutsättningar för industriomställning och etableringar i olika länder, vilket Sverige behöver förhålla sig aktivt till.
Hållbarhet
Det är en självklarhet att industrins klimatomställning ska ske på ett mer hållbart sätt ur såväl ett ekologiskt, socialt som ekonomiskt perspektiv. Målkonflikter kan dock uppstå. Både skogs- och gruvindustrin behöver bli mer klimat- och miljömässigt hållbara. Markägare, försvaret och andra myndigheter behöver hitta nya sätt att arbeta så att viktiga utvecklingsområden kan främjas. Samtidigt behöver tydligheten i systemet utvecklas och exempelvis kompensationsåtgärder för markägare bli mer strukturerade och förutsägbara.
Politik som möjliggör för mer privat kapital
Många viktiga investeringsbeslut behöver tas de kommande året för att möjliggöra klimatomställningen och tempot är avgörande. De satsningar och politikförslag som finansieringsstrategin lyfter innebär viktiga steg till Sveriges mål om klimatneutralitet 2045 samtidigt som det stärker svensk industri och därmed kan bidra till en ökad välfärd.
Nedan listas några prioriterade politiska förslag som ger bättre förutsättningar för privat kapital att bidra till de nödvändiga investeringarna i omställning i Sverige. I kapitel sex i strategin finns en fullständig lista på förslag och fördjupning av dem.
Förslagen är här uppdelade på fyra områden:
Regeringen bör ansvara för att följande tjänster skapas:
- Kreditgarantier för lån under 500 miljoner kronor utan exportkoppling.
- Lån för företag och projekt i väldigt tidiga skeden.
- En eller ett antal nischade statliga investeringsfonder för direktinvesteringar i tidiga skeden.
- En tjänst som hjälper till att matcha företag och projekt med finansiärer.
- En tjänst som guidar aktörer rätt inom de svenska och europeiska stödsystemen.
- Ett expertkompetenscentrum som gör en samlad bedömning av olika tekniker och investeringars klimatnytta, klimatpåverkan och politiska kontext så att riskerna för det privata kapitalet minskar.
Ovanstående sex tjänster kan skapas på olika sätt. De kan antingen skapas decentraliserat hos olika befintliga aktörer som idag har, eller kan bygga, kompetens att erbjuda tjänsterna. Ett andra alternativ är att regeringen bygger ut någon befintlig aktör som blir ett nytt kompetenscentrum och kan erbjuda ett par av tjänsterna, förslagsvis de kompetensintensiva, medan resterande tjänster skapas hos befintliga aktörer. Ett tredje alternativ är att regeringen skapar en ny institution som kan erbjuda alla tjänsterna samlat, en omställningsbank motsvarande de investeringsbanker eller utvecklingsbanker som finns i andra länder.
- Regeringen bör ge Riksgälden i uppdrag att dubblera garantiramen för de gröna kreditgarantierna till totalt 160 miljarder kronor år 2024.
- Regeringen bör utse vilken myndighet som hjälper aktörer i finansbranschen att tolka taxonomin.
- Regeringen bör ge Almi ett utökat uppdrag för sin utlånings- och investeringsverksamhet med fokus på att möjliggöra små- och medelstora företags klimatomställning.
- Riksdagens politiker bör arbeta för att minska marknadsrisker och finansiella risker genom att utveckla flera blocköverskridande överenskommelser, exempelvis för elektrifiering, vätgas och bioenergi.
- Regeringen bör se till att all offentlig upphandling är klimatneutral redan inom några år. Exempelvis bör Trafikverket få i uppdrag att se till så att alla statliga vägar och järnvägar byggs klimatneutralt år 2030.
- Regeringen bör införa ett system för att täcka fler sträckor med vätgas- och laddinfrastruktur för tunga fordon. Förslagsvis bör staten peka ut sträckor och auktionera ut koncessioner för dessa, samt ge ett ”contracts for difference”-liknande stöd för mellanskillnaden i de fall där infrastrukturplaceringen inte är kommersiellt lönsam.
- Regeringen bör under 2022 skapa en fokuserad EU-strategi i syfte att skapa likvärdiga förutsättningar för industrier på den europeiska marknaden som vill ställa om. Särskilt viktig är påverkan inom ländernas olika implementering av statsstödsregelverk.
- Regeringen bör verka för införandet av Carbon Border Adjustment Mechanism (CBAM) och samtidigt börja fasa ut den fria tilldelningen av EU ETS utsläppsrätter, i enlighet med EU-kommissionens föreslagna
tidslinje och prioriterade sektorer.
