Biostrategi
I omställningen till fossilfritt kommer biomassa krävas för att ersätta fossila bränslen och produkter. Det gäller så väl drivmedel som byggmaterial, textiler och alla plastmaterial som används över allt i samhället. Biodrivmedel, biokol och bioplast står alla på önskelistan i branschernas färdplaner för fossilfri konkurrenskraft.
Vi behöver bättre förstå hur en sådan stor efterfrågan på en begränsad resurs påverkar marknaden och hur ett ökad förädlingsvärde på resurserna utvecklar den svenska bioekonomin samtidigt som det leder till effektiviseringar och utveckling av alternativa lösningar när bioråvaran blir för dyr. Fossilfritt Sverige har därför tagit fram en biostrategi för fossilfri konkurrenskraft som överlämnades till regeringen i september 2021.
Bakgrund
Fokus i strategin ligger på användning av bioråvara från bi- och restprodukter från skogs- och jordbruk samt till en mindre del från rena energigrödor som energiskog, vete och raps.
Färdplanerna för fossilfri konkurrenskraft uppvisar ett stort behov av bioråvara för att branscherna ska kunna bli klimatneutrala till 2045. Den totala efterfrågan landar på 241 TWh, att jämföra med dagens användning på 158 TWh. Det överstiger den potential på 185 TWh som det beräknas vara möjligt att ta ut på ett hållbart sätt 2045 utifrån dagens antaganden gällande skogsavverkning och areal jordbruk.
Prismekanism och teknikutveckling
Biostrategin visar hur marknad och politik, genom bland annat prismekanismen, kan bidra till att lösa pusslet utan att det krävs någon ökning av importen.
Den ökade efterfrågan på bioråvara kommer tillsammans med politiska styrmedel på både nationell och europeisk nivå med stor sannolikhet att resultera i ökade priser. Detta leder till att bioråvaran styrs till de sektorer som har störst betalningsvilja, vilket förmodligen kommer vara de sektorer där det inte finns några relativt billiga fossilfria alternativ.
Biostrategin visar hur exempelvis snabbare elektrifiering av vägtrafiksektorn, effektivisering och teknikutveckling inom värmesektorn samt effektivisering och elektrifiering inom skogsindustrin kan bidra till att frigöra bioråvara för andra sektorer och samtidigt skapa möjligheter till ökad export.
En möjlig lösning på pusslet
I biostrategin bedöms behovet av bioråvara till 2030 öka till cirka 193 TWh, vilket är en ökning med 22 procent jämfört med dagens användning av bioenergi. Ökningen beror till stor del på vägtransportsektorns behov av biodrivmedel för att uppnå målet om att minska utsläppen från inrikes vägtransporter med 70 procent jämfört med 2010.
Eftersom det planeras för en ökning av den inhemska produktionen väntas detta inte kräva någon ökning av importen.
År 2045 uppskattas el vara det dominerande drivmedlet inom vägtransportsektorn medan flyg och sjöfart kommer ha ett ökande behov av biodrivmedel. En stor del av industrin väntas kunna bli fossilfri med hjälp av elektrifiering och vätgastekniker till 2045.
Industrins behov av bioråvara kan ändå öka något efter 2030 beroende på ett ökat behov av förnybar råvara till kemiindustrins produkter.
Utvecklingen av värmesektorns användning av biobränslen förväntas till stor del styras av prisutvecklingen och därmed ökar möjligheten till att alternativa tekniker som djupgeotermi, solvärme och ökad användning av spillvärme blir mer konkurrenskraftiga och kan utgöra en större andel av energitillförseln 2045. Även ökad energieffektivisering av bostäder innebär att värmebehovet minskar i framtiden.
För år 2045 bedöms det inhemska behovet vara cirka 135 TWh vilket skapar möjligheter att använda stora delar av det drivmedel som tankas i Sverige för utrikes transporter, till exempel flyg och sjöfart, något som inte är inkluderat i färdplanernas initiala efterfrågan. Det totala uppskattade behovet av bioråvara år 2045 blir då istället cirka 184 TWh, vilket är en ökning med 16 procent jämfört med dagens användning.
En annan möjlighet är export baserat på svensk bioråvara.
Ny marknad för negativa utsläpp kan påverka
För att uppnå målet om klimatneutralitet till 2045 krävs förutom kraftiga utsläppsminskningar också negativa utsläpp. Det kan möjliggöras genom bio-CCS där biogen koldioxid fångas in och lagras. Tekniken för koldioxidinfångning finns tillgänglig idag men har relativt höga kostnader och energiförbrukning. Planer på en svensk marknad för negativa utsläpp presenterades nyligen av regeringen och bio-CCS kan då också bli ett område med allt högre betalningsvilja för bioråvara.
Strikta hållbarhetskriterier avgörande
Användandet av bioråvaror har en viktig roll att spela i klimatomställningen. I en framtida bioekonomi kommer strikta hållbarhetskriterier att vara avgörande för att bibehålla och öka värdet på bioråvaror. Hållbarheten för varje enskild värdekedja måste värderas, hela vägen från produktion till slutanvändning oavsett vilket bränsle som används. Biostrategin lyfter därför några viktiga utgångspunkter för hållbar försörjning och användning
av bioråvara:
Bioråvara kan ersätta fossila råvaror och därmed minska utsläppen av fossila växthusgaser. Utsläppen från användning av bioenergi måste alltid jämföras med hur samma ändamål hade tillfredsställts med andra energislag, inklusive effektivisering och hushållning, där hela värdekedjornas utsläpp inkluderas. För att maximera substitutionseffekten
bör så stor del som möjligt av ett träd som avverkas, inklusive dess bi- och restprodukter, användas till produkter.
Mark är en värdefull resurs som bör skyddas mot irreversibel exploatering. Sverige är ett land där stora arealer åkermark läggs ned eller är i träda och därför finns i nuläget ingen konflikt mellan produktion av bioråvaror och matproduktion.
Men användning av bioråvara kan innebära effekter utanför landets gränser och det är därför viktigt med spårbarhet av resurser så att hela hållbarhetsbilden kan bedömas oberoende av om det är importerade eller inhemskt producerade råvaror.
En viktig förutsättning för att en bioråvara ska kunna anses hållbar är att den kommer från ett system där uttaget från
skogs- och jordbruk inte överstiger tillväxten, utan tvärtom ökar kolinlagringen över tid. Den rimliga systemgränsen är inte trädet eller hygget utan den nationella ytan där Sverige har rådighet och ansvarar för inför FN. Biogen koldioxid skiljer sig fundamentalt från koldioxid från fossila källor. Vid fossil
utvinning används kol som har legat under jord i miljontals år vilket tillför ny koldioxid till kretsloppet när den förbränns.
Hur jord- och skogsbruk bedrivs påverkar möjligheten att nå de flesta av de svenska miljökvalitetsmålen. Även EU:s förnybarhetsdirektiv (direktiv 2018/2001) innehåller hållbarhetskriterier för både fasta, flytande och gasformiga biobränslen. En utgångspunkt för strategin är därför att försörjningen av bioråvara alltid ska ske inom ramen för möjligheterna att uppfylla uppsatta krav och miljökvalitetsmål.
Handlingsplan
Även om utvecklingen till stor del förväntas vara marknadsdriven finns det även behov av att införa styrmedel inom vissa områden för att snabba på eller underlätta utvecklingen.
Fossilfritt Sverige har därför tagit fram förslag för att öka förädlingsvärdet på svenska bioråvaror och förslag för ökad energi- och resurseffektivitet samt för ökad takt i samhällets elektrifiering vilket kan frigöra bioresurser till de områden där alternativ saknas.
Fördjupning och fullständig lista över alla förslag presenteras i kapitel 9 i biostrategin. Här presenteras åtta prioriterade förslag:
För att säkra fortsatt skattebefrielse för rena och höginblandade biodrivmedel, bör regeringen verka för att EU-kommissionens förslag om att ge utrymme för detta inom statsstödsregelverket genomförs (punkt 77 i CEEAG). Fram till dess att denna förändring finns på plats bör nuvarande skatteundantag förlängas. I det fall skatteundantag inte beviljas på sikt, så är ett alternativ att inkludera rena och höginblandade biodrivmedel i reduktionsplikten.
Regeringen bör stimulera den inhemska produktionen av biodrivmedel från lignocellulosa, exempelvis genom en avancerad kvot i reduktionsplikten som bör kunna införas 2024.
Regeringen bör senast 2022 fastställa inblandningsnivåer i reduktionsplikten för flygfotogen för åren 2030–2045 och verka för att EU sätter likvärdiga mål. Slutmålet bör vara 100 procents inblandning år 2045 i båda fallen.
Regeringen bör under 2022 införa de mål för kompletterade åtgärder som föreslås i Vägvalsutredningens betänkande (SOU 2020:4) där inriktningen för bio-CCS är upp till 10 miljoner ton/år.
Regeringen bör under 2022 ge Boverket i uppdrag att utforma byggregler med krav på att redovisa använd energi istället för köpt energi när en byggnads energiprestanda ska beräknas i syfte att reglerna ska styra mot mer energieffektiva byggnader. Incitament för att producera egen energi är fortsatt viktigt men bör särskiljas från regler kring energiprestanda.
Regeringen bör under 2022 ge Energimyndigheten i uppdrag att utreda möjligheter för ett ökat tillvaratagande av spillvärme.
Uppdraget kan exempelvis omfatta en ändring av ellagen så att villkor på systemlösningar kan säkerställa att restenergi som uppstår i nya anläggningar utnyttjas maximalt, undanröja hinder för tillvaratagande av spillvärme samt styrmedel som uppmuntrar och ger incitament till anpassningar av kundanläggningar för att möjliggöra lägre temperaturer i fjärrvärmenäten.
Regeringen bör under 2022 ge Energimyndigheten i uppdrag att ta fram en tidsatt handlingsplan med konkreta etappmål för elektrifieringen av lätta och tunga transporter. I uppdraget bör även ingå att säkra infrastrukturen för såväl lätta som tunga fordon och farkoster.
Handlingsplanen bör innehålla en behovsanalys och förslag på åtgärder för att säkerställa att det finns laddplatser för tunga fordon vid på- och avlastningsområden, i depåer för laddning över natten, publik snabbladdning längs stora vägar samt elförsörjning och laddmöjligheter på flygplatser och hamnar.
Regeringen bör senast 2022 sätta ett planeringsmål om att ha 3 GW installerad elektrolyseffekt år 2030 och minst 8 GW år 2045 för att möjliggöra en fossilfri utveckling genom vätgasproduktion och användning inom flertalet sektorer.
