Årets nyårskrönika av Fossilfritt Sveriges nationella samordnare Svante Axelsson.

Det var fullsatt i publiken på vår stora årskonferens på Berns den 6 november, och på scen stod många spännande talare som bjöd på olika perspektiv och förhållningssätt som är användbart i denna mörka och kaotiska värld. Här vill jag ta upp några av de mest intressanta infallsvinklarna.

Jag hoppas och tror att våra folkvalda politiker håller kurs och inte kastar in handduken, skriver Svante Axelsson i en krönika om Sveriges och EU:s klimatmål till 2030.

Jag har en sak att bekänna. Ja egentligen är det inget olagligt, men det kändes inte helt bra efteråt. Det handlade om något som Fossilfritt Sverige ofta gör – att besöka olika ambassader när de ber om en uppdatering om den svenska gröna industriutvecklingen kopplat till de 23 färdplanerna som vi tagit fram tillsammans med branscherna.

Nu räcker inte gamla recept för att klara konkurrenskraften och fossilfriheten i EU. Den första smockan kom när Draghi-rapporten släpptes förra året. Det skriver Svante Axelsson i sin krönika om EU:s Clean Industrial Deal.

Fossilfritt Sverige ska under kommande två år satsa hårt på att öka efterfrågan av fossilfria varor och tjänster för att på så sätt bidra till att öka tempot och genomföra färdplanerna. En självklart steg men det gör sig inte av sig självt, vilket Storfjällets förskola är ett klockrent exempel på.

Jag gillar att dansa. Men jag är inte speciellt bra på det. Däremot är det lätt att hitta dansmetaforer för olika tillstånd i samhället. Inom Fossilfritt Sverige har vi ofta talat om att det behövs två för en tango när vi syftar på att staten och näringslivet behöver samverka mer – tills tidigare hållbarhetschefen på ST1 lärde oss att det istället behövs en squaredance. Många aktörer måste samverka samtidigt, inte bara stat och näringsliv, om något stort ska hända. Och det är ju bara att hålla med.

Jag är så glad över att vi nu har fått nio kommuner som räckt upp handen och lovat att upphandla en utsläppsfri byggarbetsplats. Mindre buller, inga hälsovådliga utsläpp och förstås inga utsläpp av koldioxid.

Idag är det nio år sedan FN:s historiska klimatmöte i Paris, och det var en blöt tillställning. Inte för att det var ett segerfestande, utan för att jag och många med mig inte kunde hålla tårarna tillbaka.

Tiden är turbulent. Nu kommer överraskningarna slag i slag. Volvo Cars ändrar sitt mål från att bara sälja helt elektrifierade bilar 2030, Northvolt varslar anställda, LKAB:s produktion av fossilfri järnsvamp ser ut att bli försenad ett par år, och Ørtstedts drar sig ur investeringen i att producera elektrobränsle i Örnsköldsvik.