Krönika: Nu ligger ett självklart förslag på nästa regerings bord

Sverige spelar en viktig roll i EU-ländernas resa från att vara petrostater till att bli elektrostater. Ett förslag på hur vi kan lyckas ligger redan på regeringens bord – nu är det dags att klubba igenom det. Det skulle göra oss mindre beroende av Putin och Trump och ge oss mer intäkter till Sveriges försvar och välfärd.

Idag har de sista remissvaren kommit in gällande förslaget om att införa ökad reduktionsplikt. Det handlar om styrmedelsutredningen ”Vägen mot utfasning” som föreslår hur Sverige kan minska transporternas klimatutsläpp, ledd av nationalekonom Svante Mandell. Utredningen är föredömligt enkel och tydlig, även om jag inte håller med om alla detaljer.

Egentligen är Mandells förslag självklart. Det lika bra att fejsa verkligheten som vuxna människor och kalla en spade för en spade, som ju numera är populärt sätt att uttrycka sig i den politiska debatten. Om Sverige ska undvika EU-böter – som enligt det Klimatpolitiska rådet kan handla om upp till 40 miljarder kronor – finns bara en lösning. Sverige måste blanda in mer biodrivmedel i framför allt diesel. Det är oberoende om alla nya bilar som säljs från och med idag skulle vara elbilar, eftersom det redan rullar miljontals bensin- och dieseldrivna fordon på våra vägar.  

Sätta stopp för bränsleturismen

Men i och med att den frivilliga konsumtionen av HVO 100 (biodiesel) har ökat så mycket sedan reduktionsplikten sänktes, behöver inte den lagstadgade nya kvotplikten vara så stor. I den inblandningstrappa som styrmedelsutredningen föreslår ska reduktionsplikten öka från dagens 10 procent till 21 procent 2028. Det skulle öka priset vid pump för både diesel och bensin med cirka 1.50-2 kronor per liter.

Det är ingen chockterapi, utan handlar helt enkelt om att Sverige normaliserar bränslepriserna med våra grannländer. Det skulle också sätta stopp för den bränsleturism som utgörs av norrmän och danskar som tankar i Sverige, vilket innebär att vi idag behöver ta ansvar för utsläpp som egentligen hör till Norge och Danmark.  

Idag är Sveriges bensin- och dieselpriser cirka 8 respektive 5 kronor lägre än medelpriset i våra nordiska grannländer. Våra grannar i Finland gjorde bara en mindre sänkning av reduktionsplikten när Ryssland attackerade Ukraina 2022 för att lätta på hushållens utgifter, jämfört med Sverige som gjorde en radikal sänkning. I Finland har man sedan dess en reduktionsplikt på den nivå som den svenska styrmedelsutredningen nu föreslår, och så vitt jag vet har man inte gjort det till en polariserad fråga i den politiska debatten.

Investeringar i försvar och välstånd – istället för böter

Effekterna av att följa utredningens förslag skulle inte bara handla om att nå klimatmålet och slippa miljardbelopp i EU-böter som vi istället kan investera i Sveriges försvar och välstånd. Det skulle också skapa den prisökning av bensin och diesel som gör att elektrifierade bilar och lastbilar blir mycket attraktivare att köpa. Elektrifieringen är ju slutmålet, medan reduktionsplikt bara är en övergångslösning. Om några år kommer vi likt Norge inte bry oss lika mycket om priset vid pump, eftersom så många av oss kör på el.

Reduktionsplikten är alltså övergående, men under tiden måste vi förstås hantera de kostnadsökningar som drabbar hushåll med låga inkomster och som är beroende av bilen.  Politiken bör skapa kostnadseffektiva och träffsäkra lösningar för de människor som verkligen behöver stöd. De 20 procent av befolkningen med lägst inkomster äger bil i betydligt mindre utsträckning än snittet, men de som gör det blir oproportionerligt påverkade när bränslepriserna ökar. Låt oss hitta lösningar för dem, istället för att sänka priset vid pump för alla som ju är en oerhört kostsam åtgärd samtidigt som staten behöver pengarna för att finansiera försvaret.

Här går nu en vattendelare i svensk politik som tidigare inte existerade. Det är nog många med mig som har förvånats över hur staten på olika sätt kompenserat alla hushåll för än det ena och än det andra inför årets valrörelse. Sänkt matmoms för alla. Kompensation för elräkningen för alla. Sänkt pumppris för alla.

Riktade stöd istället för stöd till alla

Denna politik är inte bara extremt kostsam utan försvagar också drivkraften att utveckla energieffektiva smarta åtgärder. De generella prissänkningarna leder tankarna tillbaka till gamla Sovjettiden då bröd i princip var gratis med långa köer till bageriet som följd. En marknadsekonomi vill ju helst inte störa prisbilden för mycket så att incitamenten till att agera smartare försvinner – men det är precis vad Sverige gjort i flera fall.

Det rimliga borde vara att förändra inkomstskatten för de med lägre inkomst, eller att utveckla olika riktade stöd till de mest utsatta grupperna, istället för sänkt pris för alla. Ett gott exempel är när den sittande övergångsregeringen införde ett riktat elbilsstöd för både nya och begagnade elbilar till de mest utsatta hushållen. Med tanke på att de budgeterade medlen till denna reform inte har gått åt, och att det globala oljepriset är ovanligt högt, bör detta riktade stöd vidgas till något fler hushåll.

För tre år sedan var Sverige ordförandeland i EU. Regeringen var då stolta över att de kunde lotsa igenom flera viktiga delar av EU-paketet Fit for 55 som ska minska utsläppen med 55 procent i unionen till 2030. Men nu har Sverige tappat tempo och utsläppen har istället ökat. Vi måste därför växla upp för att klara vår del av 2030-målet, hålla fast vid vårt ledarskap och gå i mål med flaggan i topp. Det skulle inspirera fler länder att hålla sina mål, så att EU kan gå ifrån att vara petrostater till att bli elektrostater som är mindre beroende av Putin och Trump.

Nu har vi ett genomarbetat förslag för hur vi ska nå dit. Det är bara att slå klubban i bordet för den regering som till slut får makten.

Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige

Krönikan publicerades i Aktuell Hållbarhet 2026-10-30