Tiden är turbulent. Nu kommer överraskningarna slag i slag. Volvo Cars ändrar sitt mål från att bara sälja helt elektrifierade bilar 2030, Northvolt varslar anställda, LKAB:s produktion av fossilfri järnsvamp ser ut att bli försenad ett par år, och Ørtstedts drar sig ur investeringen i att producera elektrobränsle i Örnsköldsvik. 

Är det här en backlash, som består av en minskad efterfrågan på fossilfria produkter? Eller är det helt normalt att vissa projekt försenas av många andra skäl, som ser väldigt olika ut? Se bara på infrastrukturinvesteringar där förseningar och ändrade planer snarare är regel än undantag. Skulle det rentutav vara onormalt om allt gick enligt plan när hela vårt samhälle ska ställa om till fossilfritt?

Det som gör mig hyfsat lugn trots turbulensen är alla uppgraderingar av industrins färdplaner som nu pågår för fullt. Vi ser att branscherna och företagen i allt väsentligt håller kurs och tror på sina teknikval med två till tre års fördröjning. Politiken däremot, den svajar. 

Reduktionsplikten och finansiella stöd

Efter ett antal större politiska backningar kommer nu lite positiva besked och dörrar öppnas. Vem trodde för bara några veckor sedan att regeringen åter skulle ta reduktionsplikten i famnen när de tidigare knappt velat ta i den med tång? Det är ju ingen egentlig återställare eftersom den minskade reduktionsplikten förväntas öka utsläppen med cirka 4 miljoner ton och höjningen av reduktionsplikten som nu beslutats minskar utsläppen med ca 400 000 ton – alltså en tiondel. Men det viktiga är att regeringen har låst upp reduktionsplikts-dörren igen vilket gör det lättare att höja plikten framöver om det behövs för att nå vårt EU-mål till 2030. 

Och att regeringen nu använder sig av EU:s sociala fond för att finansiera elbilstöd till de med låg inkomst på landsbygden öppnar upp en dörr för en mer träffsäker klimatpolitik. De som behöver det mest får stöd, vilket är mer träffsäkert än att minska energiskatten på bränslet för alla, vilket längre knappt är möjligt enligt EU:s skattedirektiv. 

Det finns fler positiva besked. Regeringen vill nu stimulera investeringar i vindkraftverk på land och ska bland annat stötta kommuner med ett belopp som motsvarar vindkraftverkens fastighetsskatt vilket sannolikt kan minska ett antal kommunala veton som stoppar vindkraftverk på några platser. Men det behövs sannolikt mer pengar för att det ska ge effekt på bred front och det är därför bra att regeringen visar att ersättning till kommunerna ska höjas över tid.  Återigen ska vi inte underskatta signalvärdet ute i landet. Regeringen öppnar dörren för att stimulera ny vindkraft och nu är det bara att vänta på att den havsbaserade vindkraften får bättre förutsättningar i teknikneutralitetens namn.

Spännande besked framöver att vänta

Även Kraftlyftet är intressant och överraskande. Exakt vad pengarna får användas till får vi veta när budgeten är offentlig, men även här öppnas en dörr för politik som kan stärka leveranssäkerheten genom olika förmågor så som batterilager och lokal elproduktion där så är nödvändigt. Och kanske ligger en nyckel inbäddad i detta paket som öppnar dörren för delfinansiering av gasturbiner i Västra Götaland vilket är vad länsstyrelsen, regionen, kommunen och de stora företagen i Göteborg är eniga om behövs. 

Som sagt, vi lever i en turbulent men också extremt spännande och viktig tid. Därför öppnar Fossilfritt Sverige dörrarna till Berns den 16 oktober till Sveriges tyngsta omställningskonferens ”Fossilfri konkurrenskraft 2024” . Du är välkommen att tillsammans med 450 andra personer höra och förstå vad som pågår i Sverige och internationellt just nu. Vi lovar en riktig reality check av klimatomställningen med god energi som vi alla bidrar till. Självklart kommer hela gänget med 23 branscher upp på scen för att lämna över sina färdplaner för fossilfri konkurrenskraft till regeringen.

Hoppas vi ses där!
Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige