Nyårskrönika: Här kommer vårt nyårslöfte

Det är lika bra att säga som det är. 2025 blev i mångt och mycket ett dåligt år och världen har nog inte varit värre under min livstid i alla fall. Krig i Europa, klimatförändringarna som blir allt tydligare samtidigt som utsläppen fortsätter att öka. Trumps skamlösa agerande smittar internationellt vilket skapar en mycket osäker framtid, och istället för att investera oss ur ödesfrågan för mänskligheten så tvingas många länder öka försvarsutgifterna på grund av Putins agerande.

Nu prövas vi. Därför är det så viktigt att samverka alltmer för att visa på att en annan värld är möjlig. Bristen på tydliga framtidsbilder gör att backspegeln blir den enda trovärdiga lockelsen. I denna hopplöshetens tid måste vi visa att positiva ting ändå sker, inte för att slappna av och tro att allt löser sig ändå. Utan tvärtom för att förhindra uppgivenhet och en tro på att våra ansträngningar inte är värda något.

För det är som jag sagt vid olika tillfällen, att trots att det kanske aldrig har varit värre har det hellre aldrig varit lättare att minska utsläppen av växthusgaser. Tydligaste beviset är kanske att utsläppen från Kina har planat ut eller minskat i 18 månader i följd. Inte så konstigt eftersom ingen energi någonsin vuxit så snabbt globalt som sol och vind. Nu kan stora delar av världen få el från solceller och batterier för ungefär 1 kr per kWh, under 97 procent av årets timmar. Det är 22 procent billigare än vad det kostade förra året.

Tekniken går framåt – politiken påverkar tempot

Samtidigt verkar nu batterikostnaden ha sjunkit under den magiska 100 dollars gränsen per kWh. Lägg därtill att många länder också minskar sin kolkraft (inte alla märk väl). Storbritannien har inte längre någon kolkraft och i EU har kolkraften minskat med mer än 50 procent under 10 år, vilket gör att de totala utsläppen i EU minskat med drygt 30 procent sedan 1990. För långsamt, men visar att det går om man vill.

Den snabba tekniska utvecklingen av fossilfri teknik slår världen med häpnad och anammas av både diktaturer och demokratier trots att klimatförhandlingarna tycks gå i stå. Det är det stora hoppet. Nu ökar andelen elbilar snabbt i Vietnam, Thailand och Indonesien utöver de kända elbilsländerna som Norge och Kina. Denna utveckling går inte stoppa. Men tempot påverkas av poliska beslut, så som kommissionens förslag om att upphäva försäljningsförbudet av förbränningsmotorn.

Det är också denna snabba tekniska utveckling som gör mig orolig när vi ser hur debatten och politiken här hemma i Sverige och i EU fördröjer teknikutveckling och innovation genom att politiker börjat lyssna alltmer på de branscher och företag som är eftersläntrare i omställningen. Det gör att vi bara blir än mer omkörda av länder som går före.

Så inför det nya året står mycket på spel. Kommer EU och Sverige att hinna utveckla en ny kostnadseffektiv näringspolitik som minskar risken för investeringar i vår region? Och kommer EU och medlemsstaterna få ökade möjligheter att stärka de företag som ligger efter i utvecklingen så att de kan komma ikapp, istället för att mötas av slappare krav? Utmaningen ligger i att fossilfrihet måste ge ökat välstånd inte bara i Sverige, utan även i Rumänien, Ungern och andra länder som tror att de blir förlorare i utvecklingen.

Tydlighet från årets Nobelpristagare i ekonomi

EU:s näringsliv är satt under press vilket framkom med all önskvärd tydlighet i den så kallade Draghi-rapporten. I slutet av januari kommer EU:s svar i Industrial Accelerator Act som sannolikt krockar med den svenska traditionen och förhållningsättet där industripolitik uppfattas som något negativt. Frågan är inte lätt men de flesta experter tycks landa i att de helt nya omvärldsfaktorerna kräver en ny arsenal av åtgärder.

Årets Nobelpristagare i ekonomi, Philippe Aghion, som jag fick möjlighet att träffa och lyssna på var tydlig: stat och näringsliv måste jobba tajtare om EU:s transformation ska hinnas med så att inte välståndet i hela EU riskeras. Det handlar om gröna garantier och att använda den offentliga upphandlingen som näringspolitiska verktyg. Det handlar också om prisgarantier av olika slag, något som några politiska partier idag ifrågasätter trots att de faktiskt föreslås i samband med en eventuell kärnkraftsutbyggnad. Där finns kanske en öppning?

Fossilfritt Sverige har idag fokus på att öka efterfrågan av den fossilfria teknik som nu ligger på bordet för att genomföra färdplanerna vilket också är en grundbult i den kommande näringspolitiken. Vi kommer också att visa på konkreta kostnadseffektiva åtgärder i en ny näringspolitik som gör att Sverige som industriland tar tillvara våra unika möjligheter att utveckla ett samhälle som är resilient vid kris och krig, samtidigt som det bidrar till att öka sysselsättningen och tillväxten genom fossilfrihet. Det är vårt nyårslöfte!

Hoppas ni alla får en skön och avkopplande jul. Sedan gör vi nästa år till ett riktigt bra 2026!

God jul & Gott nytt år!

Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige