Krönika: Dags att diskutera infekterad fråga  

Det var fullsatt i publiken på vår stora årskonferens på Berns den 6 november, och på scen stod många spännande talare som bjöd på olika perspektiv och förhållningssätt som är användbart i denna mörka och kaotiska värld. Här vill jag ta upp några av de mest intressanta infallsvinklarna.

Den gröna tråden för dagen var hur Sverige och EU ska agera för att stärka konkurrenskraften genom fossilfrihet. Enkelt är det inte i en tid med en nyckfull president i USA, ett Kina som leder det globala gröna racet och ett alltmer mörkblått EU som odlar rädslan för förändring – trots att den största förändringen sannolikt skulle ske om EU slår av på utvecklingstakten istället för att snabbt modernisera samhället till fossilfrihet och därmed behålla en stark ekonomi och konkurrenskraft. Om det varnar de flesta tunga europeiska ledare, med Mario Draghi i spetsen.  

Komplicerat och infekterat

Att frågan är både komplicerad och infekterad visar den pågående diskussionen om statens roll som blossat upp efter att Energimyndigheten fått nya direktiv som skulle kunna slå hårt mot Stegras finansiering, samtidigt som Heidelbergs ansökan på 7,9 miljarder för att producera klimatneutral cement i deras anläggning på Gotland fått avslag. Vad är egentligen statens roll i en transformativ tid för ett litet öppet exportberoende land som Sverige?

Frågan är inte lätt att besvara, men just därför viktig att diskutera eftersom ”more of the same” inte svarar upp mot den nya tidens utmaningar.

Att minska risken med tydlighet

Socialdemokraternas Mikael Damberg inledde dagen eftersom energiminister Ebba Busch hade fått förhinder. Han betonade att vi måste våga erkänna den nya verkligheten och utveckla vår näringspolitiska redskapsbod för att stötta näringslivets transformation till fossilfritt. Mikael efterlyste en energiuppgörelse för att minska den politiska risken för näringslivet, och att tydligt peka ut vilka industrisektorer där Sverige har mest fördelar jämfört med andra länder och sedan stödja dessa sektorer i sin omställning, bland annat genom den offentliga upphandlingen.

Ledarskap och stabilitet var även budskapet från Stegras VD Henrik Henriksson som just nu är inne i en viktig finansieringsrunda. Han påpekade att det är olyckligt om regeringen förändrar reglerna för utbetalning från Industriklivet så att Stegra bara får en procent, och inte två, av den totala investeringskostnaden finansierad, trots att EU gett grönt ljus för just det. När regeringen vänder och backar från den andra procenten ger det en signal till marknaden som gör att banker och investerare kan bli tveksamma menade Henrik.    

Den billigaste och viktigaste näringspolitiska åtgärden för minskad risk för investerare kan alltså vara att staten och regeringen är tydliga med vart skåpet ska stå när det gäller samhällsutvecklingen och olika industrisatsningar. Så långt som möjligt bör man också låta lagt kort ligga, vilket naturligt inbegriper blocköverskridande uppgörelser, att utsläppshandeln i EU håller kurs och att klimattullar (CBAM) införs som planerat.

Nya narrativ i mitten

Årskonferensen kryddades också med förslag på att ta fram olika typer av sektorsmål (som till exempel kärnkraften fått och som vindkraften hade) och att ta fram nationella strategier som både Finland och Danmark gjort när det gäller utbyggnad av vätgas. Per Schlingmann lade till ett mer övergripande perspektiv och efterlyste ett narrativ som visar vilket gott och attraktivt samhälle som är möjligt att uppnå med fossilfrihet. Han menade att partierna i mitten är mest lämpade att bli de bärande partierna av ett sådant narrativ i ett alltmer polariserat samhällsklimat.

En uppstickare i redskapsboden för ny näringspolitik är att staten kan erbjuder olika former av garantipriser för både producenter och konsumenter så att den fossilfria tangon kommer i rörelse istället för att som nu stå och kolla på varandra om vem som ska ta första steget. Det gör att både investeringar i ny elproduktion och i elkrävande industrier just nu väntar på varandra. Idén om dubbla garantipriser, som i grunden är sanktionerad av EU, kan eventuellt lösa upp förlamningen och ge producenterna av exempelvis el och biodrivmedel ett garantipris. Blir marknadspriset högre än garantipriset får de istället får betala tillbaka de pengarna.

På liknande sätt skulle det kunna gå att utveckla en prisgaranti för konsumenterna när de köper den fossilfria elen, drivmedlet eller vätgasen så att efterfrågan blir mer förutsägbar. Staten agerar mellanhand mellan producent och konsument och betalar mellanskillnaden.

Mumma för företag

Ett annat kärt återbesök blev förstås diskussionen om den offentliga upphandlingen som utgör 1000 miljarder kronor per år vilket är ungefär 18 procent av BNP. Tänk vilken kraft det skulle ge till Sveriges omställning om den större delen av upphandlingen skulle ställa krav på fossilfritt. Ellastbilar, elektrifierade arbetsmaskiner, elfärjor, klimatförbättrad betong och olika biodrivmedel skulle sälja som smör i solsken och bidra till den uppskalning som behövs för att priserna ska sjunka så att fler får tillgång till produkterna. Man kan tycka att det borde vara en självklarhet att den offentliga konsumtionen utformas så att den bidrar till att de egna uppsatta klimatmålen nås.

Därför driver också Fossilfritt Sverige arbetet med att öka efterfrågan av fossilfritt genom den offentliga upphandlingen, men också den privata. Trafikverket har tagit på sig ledartröjan och fick motta en stor applåd när de presenterade att de ger 2.50 kronor för varje Kwh som används i deras byggprojekt för att ersätta fossila bränslen med el. Det är mumma för de företag som funderar på att investera i en ellastbil eller en elektrisk grävare. Bonusen kan innebära 10-15000 kronor i månaden för en entreprenör med en medelstor grävare. Tillsammans med de nio kommuner som skrivit under vår avsiktsförklaring för utsläppsfria byggen så ökar efterfrågan för elektrifierat än mer. Och så otroligt bra tajming att Ellevio var på plats och också skrev på avsiktsförklaringen. Är din kommun eller ditt företag också intresserade av att skriva på? Hör av dig!

När det var dags att avsluta dagen fick Sångkollektivet stående ovationer för sin version av You’re the voice. Jag tror att många med mig gick hem med lättare och mer energiintensiva steg och en känsla av att en annan värld är möjlig även om mörkret i sig inte har försvunnit. 

We have the chance to turn the pages over
We can write what we wanna write
We gotta make ends meet, before we get much older
You’re the voice, try and understand it
Make a noise and make it clear
We’re not gonna sit in silence
We’re not gonna live with fear
This time, we know we all can stand together
With the power to be powerful
Believing we can make it better

Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige