Krönika: Samarbete mellan Kina och EU behövs
Jag har en sak att bekänna. Ja egentligen är det inget olagligt, men det kändes inte helt bra efteråt. Det handlade om något som Fossilfritt Sverige ofta gör – att besöka olika ambassader när de ber om en uppdatering om den svenska gröna industriutvecklingen kopplat till de 23 färdplanerna som vi tagit fram tillsammans med branscherna.
Men det här var lite annorlunda. Jag och min tidigare kollega Malin Strand var inbjudna till den kinesiska ambassaden för att diskutera grön industriell teknik. Det blev till en början ett ganska märkligt möte med tolk om nördiga frågor, men till slut blev det ett intressant samtal. Men när samma kinesiska ambassadör efter en tid började angripa en Expressen-journalist med hotfulla mail blev jag chockad och besöket kändes riktigt olustigt. Ambassadören blev inte utvisad men han blev utbytt relativt snart.
Diktaturen Kina har många olika ansikten. Det gäller att inte vara naiv utan klokt förhålla sig till principer och regler utifrån olika sammanhang och tidpunkt.
Kinas enormt snabba utveckling chockar
Något annat som chockar många av oss just nu är Kinas enormt snabba tekniska utveckling inom grön teknologi. De var här och lärde sig för ett antal år sedan och har nu kommit ikapp och förbi inom många områden. Som exempel produceras drygt 70 procent av alla laddbara bilar i Kina, ungefär 80 procent av alla fordonsbatterier och nästan 90 procent av alla solceller. På sätt och vis inte så konstigt eftersom en femtedel av människorna på jorden bor i Kina.
Nej det som verkligen chockar är den goda kvaliteten och det låga priset. Kina har utvecklat enormt effektiva fabriker med imponerande kvalitet. Nu verkar de också producera effektiva och mycket billigare elektrolysörer än vad EU kan, vilket skapar försprång även inom vätgassamhället.
Utsläppen i Kina verkar äntligen minska
Effekten av detta är att det nu finns tecken på att Kina för första gången tycks minska sina utsläpp av växthusgaser trots ökad efterfrågan på el. Varför står det inte på tidningarnas löpsedlar? Det är ett stort framsteg för planeten. Men Kinas gröna teknik är också en gigantisk utmaning för EU och Sveriges industrier.
Hur ska EU och Sverige komma ikapp? Hur ska vi till exempel säkra utvecklingen av ännu smartare batterier, vilket sannolikt är en förutsättning om fordonsindustrin i EU ska överleva? Jag har svårt att se ett annat svar än det som vi gjorde med Kina när de var på väg att utvecklas – att samarbeta. Samma svar antyds nu också i EU-kommissionens officiella svar på hur konkurrenskraften inom fordonsindustrin ska öka.
Och samarbetar gör vi ju redan. Göteborg kan med visst fog kallas för Chinatown. 80 procent av Volvo Cars aktier ägs av en kinesisk ägare och 4,4 procent av AB Volvos Aktier ägs av samma kinesiska ägare som också pumpat in pengar till forskning och utveckling i Göteborg och på Lindholmen Science Park.
I detta sammanhang blir det märkligt om inte Volvo Cars nu skulle få kunna ersätta Northvolts andel i Volvos nya batterifabrik Novo på Hisingen med ett kinesiskt företag som skulle kunna lära oss att bygga batterifabriker.
För viktigt för att sopas under mattan
Visst finns det stora risker med Kinas inflytande i det svenska näringslivet. Men det är stor skillnad när det gäller insyn, påverkan och lärande om de europeiska företagen utvecklar olika samarbetsformer med kinesiska bolag inom EU, jämfört med att de kinesiska företagen i EU ägs till hundra procent av kinesiska ägare. Batterier, självkörande elbilar och elektrolysörer ska ju utvecklas än snabbare för planetens och EU:s konkurrenskrafts bästa.
För det som ofta glöms bort är att om Kina konkurrerar ut fler fordons- och batterifabriker i Europa – och även tar över produktionen av elektrolysörer för att producera vätgas – så kommer vi inte bara vara lite beroende av Kina. Då är vi beroende helt och hållet. Det skulle ha stor påverkan på näringslivets konkurrenskraft i EU och självförsörjningsgraden i kris och krig.
Frågan är inte enkel men för viktig för att sopas under mattan eller göras svartvit. Faktum är att läget är akut för flera industrier i EU och kanske kan det goda exemplet i Göteborg och de kinesiska delägarna i Volvo Cars visa vägen för fler framgångsrika samarbeten.
Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige
