DI Debatt: Det finns ingen tid att förlora – Sveriges guld går upp i rök

Sveriges nya gröna guld är de 38 miljoner ton biogen koldioxid som årligen går upp i rök. Nu är det dags att fånga in och använda den. Det skriver Fossilfritt Sverige i Dagens Industri.

Sveriges nya gröna guld är de 38 miljoner ton biogen koldioxid som årligen går upp i rök. Det handlar om koldioxid som har sitt ursprung i den växande skogen, och som släpps ut från skorstenar på värmeverk och pappersbruk när rester från skogsbruket förbränns. Istället för att släppa ut koldioxiden i atmosfären kan man med ny teknik samla in den och bland annat producera förnybart bränsle och plast. En ny industrigren är nu på framväxt och Sverige måste snabbt få fart på investeringar och politiska beslut som krävs för att nyttja den biogena koldioxiden på bästa sätt. Därför har Fossilfritt Sverige tillsammans med 28 företag och organisationer, från bland andra värme- och avfallsbranschen samt skogsindustrin, enats bakom en strategi som idag lämnas över till regeringen. Den visar hur Sverige kan nyttja biogen koldioxidinfångning både för att klara av klimatomställningen och för att gynna utvecklingen av en ny svensk exportindustri. Det finns framför allt två olika användningsområden för den infångade biogena koldioxiden – att tillverka produkter av den (CCU) eller att lagra den permanent i berggrunden (CCS).

1. CCU (Carbon Capture and Utilization). Jakten på gröna kolatomer ökar i takt med att de fossila fasas ut. De gröna kolatomerna, som finns i den biogena koldioxiden, kan användas som råvaror för att producera exempelvis plast och förnybart drivmedel. Sveriges första elektrobränslefabrik byggs nu i Örnsköldsvik där CCU ska användas för att producera förnybart drivmedel till fartyg för att ersätta oljan i bränsletankarna. Biogen koldioxid från det kommunala värmeverket ska fångas in och tillsammans med grön vätgas ska grön metanol framställas, så kallat elektrobränsle. Även om det blir ett dyrare bränsle, så är stora rederier redo att betala i och med att EU:s utsläppshandel utökats till att inkludera sjöfart från och med 2024, tillsammans med ytterligare krav på utsläppsminskningar inom sjöfarten.
   
2. CCS (Carbon Capture and Storage). Till skillnad från fossila koldioxidutsläpp, så ingår de biogena koldioxidutsläppen i ett cirkulärt kretslopp, där den växande skogen binder koldioxid som sedan släpps ut när till exempel rester från skogsbruket förbränns. I Sverige binder skogen mer koldioxid än vad som släpps ut i form av biogena koldioxidutsläpp, vilket gör att dessa utsläpp klassas som klimatneutrala. Så när dessa rökgaser fångas in och lagras permanent har så kallade negativa utsläpp skapats, eftersom koldioxiden plockas bort från atmosfären och kretsloppet. De negativa utsläppen behövs för att kompensera för de utsläpp som är allra svårast att undvika, till exempel jordbrukets metanutsläpp. På sikt är de negativa utsläppen även avgörande för att minska koncentrationen av koldioxid som idag finns i atmosfären runt vår planet. På kort sikt är det företag som är intresserade av att köpa negativa utsläpp, men på lång sikt kommer även stater att ha behov av att nyttja negativa utsläpp för att uppnå nettonollutsläpp till 2045.

De negativa utsläppen förväntas kosta cirka tre gånger mer än priset på utsläppsrätter i EU. Det innebär att utsläppsminskningar oftast kommer att vara billigare än att köpa negativa utsläpp. Den stora prisdifferensen är viktig, så att inte de negativa utsläppen nyttjas för att kompensera fossila utsläpp, istället för att minska växthusgaskoncentrationen i atmosfären. Lagringsutrymmet för infångat koldioxid är en knapp resurs och måste användas effektivt. När nu bio-CCU och bio-CCS växer fram har Sverige goda möjligheter att bli ledande i utvecklingen, då vi har stora utsläpp av biogen koldioxid i jämförelse med andra länder. Staten har öronmärkt 36 miljarder till 2045 för bio-CCS vilket är mycket bra. Nu behöver ett antal politiska beslut tas, så att både bio-CCS och bio-CCU kan utvecklas till sin största potential. Här är fyra förslag från strategin som snabbt behöver genomföras.

1. Stödsystemet för bio-CCS bör utformas på ett kostnadseffektivt sätt så att andelen skattemedel minimeras när de kombineras med privat finansiering.
   
2. För att infria potentialen av bio-CCS är det av största vikt att det finns ett förtroende på marknaden för permanenta negativa utsläpp. Regeringen bör därför tydliggöra att Sverige endast kommer att använda permanenta negativa utsläpp för att kompensera för kvarvarande utsläpp om maximalt 15 procent till 2045 så att tempot för fortsatta utsläppsminskningar inte minskar.
   
3. För att stärka Sveriges konkurrenskraft och underlätta för den svenska industrin att möta upp den kommande efterfrågan på förnybara material och bränslen bör Industriklivet vidgas och en intäktsgaranti införas till produktion av elektrobränslen.
   
4. För att underlätta för de investeringar i infrastrukturlösningar som kommer att krävas för en uppskalning av tekniken bör regeringen tydliggöra regelverket för de gröna kreditgarantierna så att de kan användas som ett sätt att minska risken för investeringar.

Enligt Parisavtalet ska världens länder vara klimatneutrala senast 2050, vilket kräver 5-10 miljarder ton lagrad koldioxid per år enligt IPCC. Därefter behöver världens länder binda 220 000 miljarder ton så att koncentrationen av växthusgaser kommer tillbaka till den nivå planeten hade 1985. Det innebär ett gigantiskt åtagande. Men det banar också väg för en ny global industri, med nya jobb och nya intäkter. Nu måste investeringar i denna nya industrigren påbörjas där stater och företag samverkar för att minska den ekonomiska risken. Vi har ingen tid att förlora.

Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige

Debattartikeln publicerades i Dagens Industri 2024-05-09