Krönika: Vi lever i solförmörkelsens tid

Är begreppet ”rättvis omställning” verkligen en bra slogan i Sverige idag? Eller väcker det hjärnspöken till liv? Svante Axelsson, nationell samordnare, reflekterar över ordval och hur de kan påskynda eller bromsa samhällsutvecklingen.

Vi lever i solförmörkelsens tid, vilket innebär att solen och ljuset trots allt finns där bakom det mörker som nu har drabbat världen. Vi har fortfarande ett krig i Europa och det pågår en humanitär katastrof i konflikten mellan Israel och Palestina. Samtidigt ökar utsläppen av växthusgaser globalt, nu också i Sverige. Ett tydligt motljus kommer ifrån EU som under rådande krig skärper klimatmålen och investeringarna i fossilfri industri. 

I denna solförmörkelse ska klimatomställningen gå fortare. Hur ska vi lyckas med det? 

Själv är jag alltmer fundersam på om begreppet ”rättvis omställning” är en bra slogan för att kommunicera vad vi vill uppnå. Vad väcker den för tankar? Låt mig först säga att jag givetvis vill ha en rättvis omställning och i ett globalt perspektiv är det en självklarhet. Men hur fungerar begreppet i Sverige idag? 

En första fråga är varför just klimatomställningen ska vara rättvis. Varför ska inte AI-revolutionen eller digitaliseringen vara rättvis, som enligt mig kommer att ha en mer omvälvande effekt på samhället och rättvisan? Genom att lägga till kravet på ”rättvisa” bara för klimatomställningen väcks tankar om att det kommer att bli otroligt orättvist och tungt för oss alla om vi inte samtidigt ökar jämlikheten och rättvisan i denna historiska omställning.

För mig stämmer inte den bilden. Snarare är det tvärtom. Om vi inte ställer om industrin och trafiken till att bli fossilfri kommer svenska företags konkurrenskraft att minska, vilket innebär att skatteunderlagen minskar och det försvårar därmed möjligheten att genomföra en rättvis fördelning till skola, vård och omsorg i hela landet. En klimatomställning i sig själv skapar med andra ord bättre förutsättningar för ett mer rättvist samhälle om vi på riktigt vill ha det.  

Men omställning kommer inte att ske utan utmaningar. Vi märker att det är extra svårt att ställa om ett samhälle efter en pandemi, vilket har följts av ett krig i Europa som i sin tur har höjt priset både på el och drivmedel. Det har framför allt drabbat en liten grupp människor med relativ låg inkomst. Men lösningen är ju inte att sänka priset på mat, el eller drivmedel till hela befolkningen, utan att hantera just de grupper som har det orimligt svårt. 

Därför kommer Fossilfritt Sverige att anordna ett fördelningspolitiskt seminarium för att sondera vilka verktyg som finns att tillgå för att få acceptans för olika förslag som ökar inblandningen av biodrivmedel, så att Sverige når EU:s klimatmål till 2030 istället för att åka på feta böter. Den generella omställningen av industrin däremot – med exempelvis fossilfritt stål, klimatneutral cement och fler ellastbilar – kommer troligtvis att ha en mycket marginell påverkan på priserna för konsument, vilket är orsaken till att vi fokuserar på bränslepriserna.

Det är inte bara ”rättvis” i begreppet ”rättvis omställning” som kan leda tankarna fel, utan även ordet ”omställning”. För många människor kan det säkert signalera en positiv förändring från ett samhälle som i grunden måste förändras. Men i en tid när många tycks vara rädda för en snabb samhällsförändring kanske ordet leder in på fel tankebanor. En 180 graders omställning i en helt ny riktning – vad kommer det att innebära för mig, min konsumtion och mitt jobb? Det blir en relevant fråga som kräver ett tydligt svar.

Enligt mig väcker ”omställningsordet” många onödiga hjärnspöken till liv. För mig handlar ett fossilfritt Sverige om en naturlig utveckling bort från en historisk parentes som bestod av nyttjande av fossila bränslen. Den tidsepoken är lyckligtvis på väg att ta slut. Människan och tekniken har utvecklats för att nu ta nästa steg för ett bättre liv. 

Så vilket ord kan vi använda istället? När min pappa sålde sina hästar och köpte sin första traktor kallade han det inte för ”omställning” utan för ”utveckling” till ett bättre liv med mindre slit och ökade skördar. På samma sätt som mänskligheten tidigare har utvecklat ny teknik i olika historiska faser, så tar samhället nu ett ytterligare utvecklingssteg och blir fossilfritt. Det är egentligen inte ett nytt och unikt fenomen i sig – bortsett från att det denna gång måste gå mycket fortare. 

Sverige har redan prövat på denna utvecklingsresa. Vi utvecklade på kort tid ett fossilfritt elsystem med vattenkraft, kärnkraft och vindkraft vilket vi i efterhand inte såg som så extremt dramatiskt. 1991 införde vi världens första koldioxidskatt på 25 öre per kg koldioxid vilket i praktiken skapade en boom för biobränsle i framför allt värmesektorn vilken nu är nästan helt fossilfri. En positiv utveckling där vi nyttjade inhemska förnybara resurser istället för ändliga importerade fossila resurser som både påverkar klimatet och göder diktaturer, så än idag. 

När vi nu tar oss an att elektrifiera all vägtrafik och alla arbetsmaskiner är jag övertygad om att chaufförer och innerstadsbor kommer att se det som utveckling snarare än omställning. Och när vi nu efter 1000 år lämnar den gamla masugnen och det fossila kolet, och istället nyttjar fossilfri vätgas, tar stålindustrin nya utvecklingssteg som stärker Sveriges konkurrenskraft samtidigt som vi minskar de territoriella utsläppen av växthusgaser med en tiondel. 

Tiden är förmörkad men inte alltigenom mörk. I praktiken har det aldrig varit lättare att utveckla vårt samhälle till fossilfrihet än idag. Ny teknik och nya lösningar är mogna och i många fall billigare än de fossila lösningarna. Näringslivet vill gå fortare fram eftersom marknadens betalningsvilja är här. Och facket förstår som alltid att ny teknik ökar konkurrenskraften och räddar jobben.

Men just när Sverige har detta smashläge till en bättre samhällsutveckling börjar delar av samhället att tveka och lyfter fler problem än möjligheter, vilket påverkar politiken och ledarskapet negativt. 

I denna ängsliga och oroliga tid sätts vi ledare på olika nivåer på prov. Nu gäller det att vi stärker vår kommunikation och visar att en snabb fossilfri samhällsutveckling skapar förutsättningar för en bättre, och mer rättvis, värld. Det klara ljuset lyser fortfarande bakom de mörka molnen. Om det kan vi alla berätta, för då går utvecklingen ännu fortare fram.

Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige

Vill du läsa fler krönikor av Svante Axelsson? Prenumerera på vårt nyhetsbrev, genom att skicka ett mejl till kn.fossilfrittsverige@regeringskansliet.se