Flera branscher bidrar till jordbrukets omställning
Krönika av Svante Axelsson
Snart är det dags för potatis och sill och kanske en liten nubbe därtill.
När vi äter ur den goda midsommarmenyn blir vi involverade i jordbrukets värdekedja. Samtidigt blir det alltmer tydligt hur andra branscher och deras färdplaner för fossilfri konkurrenskraft hänger samman med jordbruket och deras färdplan.
I jordbrukets färdplan för fossilfri konkurrenskraft siktar branschen på att vara fossilfri senast 2030. Om detta kommer att lyckas beror på i vilken grad lantbrukarna kan gå över till att köra traktorerna på förnybara drivmedel i form av egenframställd biogas och kanske framför allt biodiesel. Det hänger på om företagen inom skogs- och drivmedelssektorerna lyckas omvandla ligninet i skogsavfall till flytande biodrivmedel så att volymen biodiesel kan öka så att priserna sjunker över tid.
Det kräver i sin tur att styrmedlen förändras. Idag backar vi in i framtiden genom att ge bönderna skatterabatt på fossil diesel medan HVO, som kostar mer, inte får några ekonomiska stimulanser alls. Självklart borde det vara tvärtom vilket också jordbrukets representanter själva framhåller.
Fossilfritt mineralgödsel
Även gruvbranschen är en del av jordbrukets förändringsresa. LKAB ska utvinna fosfor till mineralgödsel från sina gamla avfallsdeponier som i praktiken skulle täcka hälften av EU:s totala behov. Detta minskar importberoendet från Ryssland och är ett sätt att nyttja detta ändliga och helt livsnödvändiga näringsämne i livsmedelsproduktionen på ett mer hållbart sätt. Denna fosfor innehåller inte heller något kadmium som det annars finns allt mer av i våra livsmedel och på sikt kan orsaka njurskador.
Men den stora kioskvältaren är om det går att framställa fossilfri ammoniak till kvävegödsel. Produktion av ammoniak står för ungefär en procent av de globala koldioxidutsläppen. Spanska företaget Fertiberias vill nu producera fossilfritt kvävegödsel av vätgas som ska framställas i Boden och transporteras via pipeline till en ny gödselfabrik i Luleå. Men då behöver elbranschen leverera ytterligare 4-5 TWh el till i Norrbotten.
Att det finns en efterfrågan visas genom att Lantmännen redan är på bollen och lanserar fossilfritt kvävegödsel som ska framställas av Yara i Norge redan nästa år.
Det är samma logik inom jordbruket som vi lärt oss av SSAB. 30 procent dyrare fossilfritt stål ökar kostnaden för en bil i samma storleksordning som ett USB-uttag extra i baksätet.
Produkter från svenskt jordbruk har redan lägre klimatpåverkan än importerade produkter och ytterligare steg mot fossilfrihet kommer inte göra att maten kostar speciellt mycket mer. Tvärtom upplevs maten som mer prisvärd med tanke på den klimatsmarta eftersmaken. Och snapsen som görs av svenskt vete måste ju bli fossilfri först av allt om vi ska se nyktert på tillvaron. Påverkan på priset är på promillenivå.
Glad Midsommar!
Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige
Krönikan är hämtad från Fossilfritt Sveriges nyhetsbrev.
Starta prenumeration på nyhetsbrevet