Krönika av Svante Axelsson:

En central uppgift för Fossilfritt Sverige är att undanröja hinder så att de 22 färdplanerna för fossilfri konkurrenskraft kan genomföras snabbare.

Ett stort hinder är de långa tillståndsprocesserna när nya elledningar ska byggas ut och när industrier ska ställas om. Det går inte att höja tempot i klimatomställningen om det inte går snabbare att investera i olika fossilfria lösningar.

Flera utredningar kommer snart att leverera olika förslag för att tempot ska kunna öka och länsstyrelserna samverkar för att göra processerna snabbare. Allt kommer säkert inte att vara löst i och med detta, men bollen är i alla fall i rullning och alla aktörer i samhället är nu angelägna om att problemet ska lösas.

Ett kanske ännu större hinder som fortfarande till stor del flyger under radarn är bristen på kompetens på nästan alla nivåer. När Sverige ska bygga ut värdekedjorna för både batteriproduktion och bio-, respektive vätgasekonomin behövs det både framstående forskningscentra inom dessa områden och dessutom en enorm mängd ingenjörer och kunniga industriarbetare.

När vi i Fossilfritt Sverige tog fram vår strategi för en hållbar batterivärdekedja så uppskattade vi ett behov av en årlig satsning fem miljarder kronor från staten för att mätta enbart denna nya industrisektors behov.

Om Sverige inte snabbt åtgärdar denna flaskhals kommer flera av färdplanerna inte kunna gå i mål på utsatt tid. Ska vi öka tempot i klimatomställningen måste vi alltså också öka volymen av nyexaminerade ingenjörer.

Dessutom måste också redan yrkesverksamma utveckla ny kompetens när olika industrier ställer om och växer. Omställningen av bilindustrin är ett tydligt exempel där människor som idag är experter på att bygga smarta förbränningsmotorer nu ska bygga elbilar.

En bra början kan komma genom uppgörelsen om arbetsrätten mellan arbetsgivare och arbetstagare där staten skjuter in cirka tio miljarder kronor för att finansiera ett kunskapslyft av sällan skådat slag. Om den budgetposten går igenom riksdagen finns unika förutsättningar för att utbilda erfarna och kunniga människor till de kompetenser som den nya gröna industriella revolutionen behöver.

Men det gäller också att de lärosäten som utbildar ingenjörer och som kan svara för kunskapslyft har möjlighet att utforma och expandera utbildningarna.

Fossilfritt Sverige har därför bjudit in ett antal rektorer till en dialog för att få en bild av hur snabbt de kan öka intaget av ingenjörsstudenter och vilka förutsättningar som staten måste skapa för att denna snabba expansion ska bli möjlig. Det handlar också om vilka koncept för olika typer av kurser och utbildningar som kan behövs där de i många fall måste kunna kombineras med att de studerande också arbetar deltid.

Efter de tio miljarderna till kunskapslyft kommer det därför behövas pengar till nya platser och utbildningspaket för att universiteten ska kunna erbjuda den kompetens som är nödvändig för att hela satsningen ska flyga.

Detta hinder ska Fossilfritt Sverige satsa tid och resurser på att undanröja!

Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige

Krönikan är hämtad från Fossilfritt Sveriges nyhetsbrev.

Starta prenumeration på nyhetsbrevet