Krönika av Svante Axelsson:

Torsdagen den 7 april var en historisk dag. Då anordnades ett seminarium där Uppsala kommun lovade att utveckla Sveriges eller kanske Europas första klimatpositiva stadsdel. Beslutet är ett resultat av ett samarbete mellan Fossilfritt Sverige och Uppsala kommun som är en de sex klimatledarkommuner inom Fossilfritt Sverige som arbetar strategiskt med offentlig upphandling.

Tidpunkten var väl vald. IPCC:s rapport två dagar tidigare visar att även om världen lyckas vända utsläppskurvorna inom tre år och nollar utsläppen till 2050 kvarstår en gigantisk hemläxa i att binda 15-20 miljarder ton koldioxid om året i flera decennier fram till 2100.

Vi måste helt enkelt backa bandet till den koncentration av växthusgaser som vi hade på jorden 1988 om vi ska ha en rimlig chans att levat upp till parisöverenskommelsen. Uppdraget att ”dammsuga” atmosfären på koldioxid är ett tydligt bevis på att vi misslyckats med den globala klimatpolitiken eftersom vi passerat den tidpunkt då det räckte med att nolla utsläppen.

Seminariet om den klimatpositiva stadsdelen blir därför startskottet för det nya normala i byggsektorn. Att snabbt nolla utsläppen av växthusgaser är nu en hygienfråga för alla företag, kommuner och hushåll och frågan blir hur olika företag och konsumtionsvaror kan bidra till att minska koncentrationen av koldioxid i atmosfären. Glädjande nog har flera företag hoppat upp ur startblocken och även om det kommer att finnas barnsjukdomar inom detta nya område också är både hamburgerkedjan Max och inte minst Stockholm Exergi berömvärda som arbetar med klimatpositiva lösningar.

Det sannolika är att det nu snabbt kommer att utvecklas en gigantiskt ”negativmarknad” och att en ny industri växer fram som producerar negativa utsläpp så att till exempel företag och projekt kan bli klimatpositiva.

I statens budget är 36 miljarder kronor avsatta för att under några år betala för negativa utsläpp. Energimyndigheten kommer snart att öppna för en auktion där den som billigast kan binda koldioxid får ekonomiskt ekonomisk ersättning.  

Detta kommer bara vara startmotorn och i dagsläget är det framför allt för värme- och kraftvärmeverk samt olika skogsindustrier som har hög koncentration av grön koldioxid i sina skorstenar som kan binda koldioxid billigt för att sedan till exempel lagras under havsbottnen utanför Norge, så kallat bio-CCS.

Den stora marknaden kommer utvecklas när de stora företagen sätter upp tydliga mål om hur mycket det åtar sig att binda, kanske i ett nytt ”scope 4”. De kommer då att finansiera stora mängder av negativa utsläpp genom bio-CCS eller andra former av kollager som anses stabila i ett hundraårsperspektiv. Även här kommer vi sannolikt se en dramatisk teknisk utveckling i takt med att till exempel solenergin gör det billigare att ”dammsuga” koldioxiden från luften. Än så länge är dock fotosyntesen den effektivaste och snabbaste metoden vilket gör att markanvändningen till en central fråga.

Det blir inte enkelt och den självklara slutsatsen är att kranen av alla fossila utsläpp måste pluggas igen så snabbt som möjligt. Negativa utsläpp kommer inte kunna kompensera svårlösta utsläpp av koldioxid utan behövs för att backa bandet.

Den 7 april var även historisk eftersom riksdagspartierna kom överens om att Sverige som första land i världen ska utvidga klimatmålen till att innefatta konsumtion och export. De borde nu dessutom kompletteras med egna tydliga mål för negativa utsläpp.

Därför var det så befriande att Uppsala nu tagit sitt klimatledarskap på allvar och sätter tryck på byggföretagen och forskarna att utveckla nya metoder för negativa utsläpp.

Det är riktigt klimatpositivt!

Krönikan är hämtad från Fossilfritt Sveriges nyhetsbrev

Starta prenumeration på nyhetsbrevet