Krönika av Svante Axelsson:

För ett tag sedan träffade jag en företagsledare inom kemiindustrin som planerade för att bygga upp ett ”plastraffinaderi” där plasten kan brytas ned till molekylär nivå så att gammal plast kan bli till helt ny plast med samma kvalitet som den som baseras på olja.
– Men det måste väl bli dyrare, så behöver du stora statliga stöd då? frågade jag.
– Nej, det är lönsamt, var hans korta men självsäkra svar.

Han förklarade att de stora globala företagen redan har bestämt sig för att följa Parisavtalet. När till exempel Unilever har tagit fram sin science based target för scope 3 (utsläpp i produkternas värdekedja utanför företagets egna gränser) så har de satt upp ett mål om att alla hälften av all plast de använder 2025 inte ska vara från jungfruligt material.

– Därmed är marknaden på plats, säger den trygge företagsledaren. Företagen kommer att stå på kö eftersom Unilever i det här fallet redan har bestämt sig och att plasten från ett plastraff är dyrare har en ytterst marginell påverkan på produktpriserna.

Det är ju samma story som med det fossilfria stålet. Bilindustrin står på kö för att köpa dyrare fossilfritt stål eftersom de har bestämt sig för att producera helt fossilfria elbilar. När nu medvetenheten om planetens tillstånd är utbrett och ungdomar världen över demonstrerar blir de flesta familjer beredda att betala lite mer (ungefär som ett ytterligare bildäck) för att bidra till en mer levande planet. Ja, de kommer helt enkelt inte få ett val.

Att studera stora globala företags mål för scope 3 visar var den nya marknaden och betalningsviljan finns. De frågar inte konsumenterna i förväg utan visar prov på ledarskap så att vi som konsumenter inte ens har möjlighet att köpa några fossila produkter i framtiden.

Science based targets är därför ett viktigt verktyg för att visa på dessa nya marknader. Nya investeringar kan få finansiering genom att de gör upp kontrakt med värdekedjans slutanvändare, som kan heta Unilever eller Volkswagen, redan innan fabriken börjar byggas. Det gör att behovet att statligt stöd minskar. En ny tid är här där företagen samverkar i värdekedjan och bara bestämmer sig för att följa Parisavtalet oberoende av hur otillräckliga åtaganden olika stater lämnar in.

Detta gäller absolut inte alla stora företag och mycket arbete återstår, men under klimatmötet i Glasgow har det nu kommit förslag från World Business Council for Sustainable Development på att även företagen ska lämna in tydliga och jämförbara klimatåtaganden.  Denna utveckling kan göra att även många av de mest långsamgående länder snart kommer att få medvind i sitt klimatarbete från oväntat håll.

Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige

Krönikan är hämtad ur Fossilfritt Sveriges nyhetsbrev.

Starta prenumeration på nyhetsbrevet