Hur ska elen räcka?

Krönika av Svante Axelsson:

Hur ska elen räcka till i ett fossilfritt Sverige? Det är en fråga som jag får allt oftare. Frågan är ju verkligen befogad för var ska all el komma ifrån när trafiken ska elektrifieras, det fossilfria stålet och järnet behöver enorma mängder el för att få fram vätgas och alla gruvor ska elektrifieras för att nämna några områden som kommer att behöva mer el.

Energi- och digitaliseringsministern Anders Ygeman talar nu om att planera för en dubblerad elanvändning i Sverige. Elprognoserna har historiskt systematiskt överskattat behovet av ny el men det är bra att ta höjd för att en enormt snabb elektrifiering.

Elbilsförsäljningen slår rekord och bara i september var över hälften av alla nya bilar laddbara bilar och hela 33 procent utgjordes av rena elbilar. Elanvändningen i trafiken beräknas ändå bara öka den totala förbrukningen med cirka tio procent till 2045. Jokern är istället vätgassamhället. Bara LKAB:s vätgassatsning för att producera fossilfritt järn förväntas kräva drygt 50 TWh el vilket motsvarar 35 procent av dagens totala elförbrukning. Och ska vätgasen slå igenom på allvar behövs det billig el annars blir vätgasen för dyr.

På kort sikt har vi dock gott om el. Sverige exporterar cirka 13 procent av vår elproduktion till andra länder varje år. Men det behövs ändå en plan och en tydlig berättelse om hur elproduktion ska kunna byggas ut i Sverige.

Det enkla svaret är havsbaserad vindkraft. Många kraftbolag har redan fattat vad som gäller och det ligger idag ansökningar på drygt 500 TWh hos Svenska kraftnät vilket är mer än tre gånger dagens elproduktion. Alla projekt kommer givetvis inte att bli av men det visar ändå att nästa vindkraftsvåg kommer vara i havet. Det som behövs nu är en tydlig havsplanering där eventuella konflikter med försvaret är lösta så att investerarna vet var de ska satsa sina resurser.

På lång sikt pekar alltså allt på att den nya elproduktionen och energieffektivisering kommer möta efterfrågan och den akuta utmaningen är istället att få ut elen till rätt plats i rätt tid. Men eftersom probleminsikten nu är allmänt känd är många aktörer på tårna. Regeringen har uttryckt målsättningen att tiden för tillståndsprocesserna ska halveras och nya beslut gör det möjligt att driva dem parallellt istället för enligt ”stafettpinneprincipen”. Samtidigt ska helt nya beslutsvägar testas.

När både berörda myndigheter och företag nu taggar upp tror jag vi kommer få se nya svenska rekord i att ta beslut om elledningar.

Den hypotesen ska vi i alla fall testa på Fossilfritt Sveriges resultatkonferens den 27 oktober och samtidigt besvara den eviga frågan: Kommer elen att räcka?

Varmt välkomna!

Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige

Krönikan är hämtad ur Fossilfritt Sveriges nyhetsbrev.