En rak höger och en stålplåt

Krönika av Svante Axelsson:

Det kändes som att bli träffad av en rak höger och därefter som en rejäl klump i magen.

Jag tänker på när den senaste IPCC-rapporten presenterades för ett par veckor sedan. Inget nytt budskap egentligen men det var en skarpare och tydligare ton från FN:s expertpanel och ett budskap sticker ut jämfört med tidigare rapporter. Nu talar de för första gången om risken för ”tröskeleffekter” även om sannolikheterna för dessa är fortsatt svårbedömda.  

Känslan som inte vill lämna kroppen efter att jag hört rapporteringen är: ”Men vad håller vi på med”? Vi spelar ju faktiskt rysk roulett med jordens klimat. Våra mål om att minska utsläppen till noll 2050 i världen utgår från 66 procent sannolikhet att det räcker. Det är inte att praktisera försiktighetsprincipen!

Insikten är inte ny men med bränder och översvämningar som en fond i nyhetsrapporteringen går det under huden på ett nytt sätt.

Så det är lätt att förstå de som nu vill skärpa det svenska klimatmålet drastiskt. Men frågan är om det är rätt fajt att ta i det här läget och vilken effekt det egentligen skulle få. Personligen tror jag det är bättre att nu fokusera på att öka tempot än mer genom konkreta åtgärder och beslut om vassa styrmedel så att utsläppen minskar här och nu än att inleda en parlamentarisk diskussion om nya klimatmål som i värsta fall kan hota den breda parlamentariska enigheten som ger den långsiktighet som krävs för de som ska investera.

Utmaningen är ju inte bara att minska utsläppen utan att ett fossilfritt Sverige bli en framgångssaga som gör att fler länder och företag i hela världen vågar öka tempot på demokratisk väg. Leder det till ett avskräckande exempel får det helt motsatt effekt.

När vi väl ökar tempot i konkreta åtgärder är min övertygelse att det går det fortare än vad de flesta vågat tro. Och det finns tecken på att en ketchupeffekt är i antågande. Vi ser det i hur framställningen av det fossilfria stålet går snabbare än planerat och elbilsförsäljningen som överraskar alla tidigare planer för att nämna ett par exempel.

Mer action nu leder till medvind i hela samhällsomställningen och jag är övertygad om att vi i likhet med tidigare klimatmål kommer att nå dem mycket tidigare än beräknat.

Med det sker inte av sig själv.

Därför försöker Fossilfritt Sverige nu få branscher och företag att höja ambitionerna och tidigarelägga investeringarna inför den FN:s stora klimatmöte i Glasgow. Alla goda krafter måste samverka om olika former av styrmedel och åtagande som sänker investeringsrisken.

Det som gör omställningen lättare över tid är att i takt med att allt fler människor världen över inser att vi har ett klimatnödläge stiger betalningsviljan för fossilfria lösningar vilket vi nu verkar se prov på när det gäller stålet. Samtidigt blir teknik som elektrolysörer och förnybar elproduktion billigare i takt med ökad skala.

Kanske ska vi behålla lite av klumpen i magen så vi inte glömmer det akuta läget men vi behöver också ta till oss av de positiva nyheter som finns för att få hopp och mod att fortsätta kämpa. Därför kändes riktigt bra när jag i förra veckan för första gången fysiskt kunde ta i världens första fossilfria stålplåt.

Jag fick stå(l)päls!

Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige

Krönikan är hämtad ur Fossilfritt Sveriges nyhetsbrev

Starta prenumeration på nyhetsbrevet