Vi får inte missa möjlighetsfönstret!

Krönika av Svante Axelsson:

I stormens öga känner en inte vinden. Det är svårt att uppfatta hastigheten i förändringen när vi är mitt uppe i den men jag tror att vi kommer att se tillbaka på 2020-talet då de stora förändringarna gjordes eller beslut om förändrings togs.

I april var en elbil den mest sålda av alla bilar i Sverige, de senaste fem åren har hälften av all kolkraft i EU lagt ner, i Boden planeras ett helt nytt fossilfritt stålverk, investeringar görs för att Cementa i Slite ska bli världens första klimatneutrala cementfabrik, ett plastraffinaderi planeras i Stenungssund, vindkraften kommer vara den näst största källan till elproduktion i Sverige redan 2025.

Listan kan göras längre och fler industrisatsningar är på gång men som bondson vet jag att det gäller att inte stirra sig blind på det som finns i ladorna utan framför allt på hur mycket som ligger i marken och gror. Det finns goda tecken på att politiken och näringslivet börjar samverka allt bättre och beslut som klimat-och industrikliv, bonus-malus, reduktionsplikt och gröna garantilån har skapat förutsättningar för snabba på genomförandet av färdplanerna. De finansiella marknaderna har vaknat upp och mer sådd görs för att utveckla fossilfria frukter och den gröna industriella revolution i vårt land ger hopp om att den fossilfria skörden kan bli riklig längre fram samtidigt som de lågt hängande frukterna kan plockas ned omgående, till exempel i form av energieffektiviseringsåtgärder.

Men det är ändå en sak som oroar mig.

Håller vi på att missa det unika möjlighetsfönstret som coronakrisen trots allt har skapat? De dryga fyra miljarder kronor som slussats till Sverige via EU till bostadsrenoveringar används inte för att spänna bågen och samtidigt energieffektivisera fastigheterna utöver det man gör i ”sömnen”. Den amerikanska frasen ”Build Back Better” får här ett lamt svenskt svar. Och EU:s specifika återställningspengar på cirka 38 miljarder för Sverige som skulle göra att vi gick från klimatkliv till klimatsprång har blivit hängande i luften utan att landa i någon dramatisk förändring i årets budget.

Men än är det inte försent. Än finns fortfarande chans att nyttja detta unika momentum. Min förhoppning är att regeringen och samarbetspartierna innan de tar välbehövligt sommarlov kan få till en historisk grön höstbudget där miljardbelopp kan användas för att mildra kompetensbristen i Sverige, investera i elledningar och starta upp industrifonder för att minska risk för stora och små industriföretag, för att nämna några exempel.

Du ska inte tro det blir fossilfritt ifall inte nån sätter fart…

Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige

Krönikan är hämtad ur Fossilfritt Sveriges nyhetsbrev.