Krönika av Svante Axelsson:

I förra veckan lämnade Fossilfritt Sverige över de tio viktigaste förslagen för en fossilfri återhämtning till regeringen. Under presskonferensen fick ministrarna frågan: Vilka av förslagen kommer ni att genomföra då?

En fråga som naturligtvis är högst relevant även om svaret ”vi fick dem precis så vi måste gå hem och analysera dem först” just nu var högst rimligt.

Min erfarenhet är att regeringen (och flera av de andra riksdagspartierna) hörsammar branschernas förslag som vi på olika sätt för fram i möten och i debattartiklar. Det är många företag som vill påskynda omställningen som också står bakom förslagen vilket får politikerna att lyssna med stora öron. Vem vill inte undanröja hinder för de företag som vill gå fortare fram för att nå ökad konkurrenskraft och bidra till att Sveriges klimatmål uppnås?

Även om mycket återstår och annat ligger i utredningar ser vi nu hur många förslag blir verklighet. Till exempel har industriklivet utökats och vidgats efter att Fossilfritt Sverige tillsammans med branscherna lyft upp det flera gånger och det har nu också fått en blocköverskridande förankring.

Reduktionsplikten har stått på önskelistan i många år och är nu i princip sjösatt. Det skapar stabila spelregler för investerare när båda blocken står bakom sektorsmålet för trafiken och reduktionsplikten som sådan.

Klimatklivet lyfts upp av många företag (framför allt de som inte är del av utsläppshandeln) som lika viktigt som industriklivet eftersom det är stöd till teknik som finns men som inte är tillräckligt lönsam implementera. Stödet har utvecklats och drygt 75 procent av pengarna går till näringslivet.

Listan på genomförda förslag kommer att göras längre och om jag får gissa på några lättsmälta förslag av de tio som vi nu lämnade över så är stora satsningar på utbildning och kompetenshöjning det kanske mest givna. Näringsministern gav faktiskt tummen upp för det förslaget på stående fot utan att säga ja till det konkreta beloppet. Ökat stöd till industrikliv och klimatkliv är nog inte heller så svårt. Däremot kanske det kommer att ta lite längre tid att få till den gröna investeringsbanken men idén att utveckla Svensk Exportkredit öppnar ändå för ett snabbspår.

Min känsla är att vi nu har ett momentum både i världen och i Sverige och att industrins enorma investeringsplaner gör att stoltheten och framtidstron växer i landet och med den en politisk vilja att öka tempot i beslutfattande för att undanröja hinder. Det är en nu-jäklar-ska-det-ske-känsla!

Det är lätt för politikerna att agera när branscherna, kommuner, fackföreningar och miljörörelse drar åt samma håll. Den slita devisen som vi lärt oss att säga när det gäller ny teknik kommer också att gälla politikens genomförande – det går snabbare än någon vågat tro!

Krönikan är hämtad ur Fossilfritt Sveriges nyhetsbrev.

Starta prenumeration på nyhetsbrevet