Fyra år av förändring

Krönika av Svante Axelsson:

Vad kan ha hänt om ytterligare fyra år?

Tiden går fort. Nu går Fossilfritt Sverige in i andra halvlek med ytterligare fyra år framför oss. Mycket kommer att hända och mycket har hänt på de första fyra åren. Tänk att Sverige nu har 22 färdplaner för fossilfri konkurrenskraft som utgör ryggraden i det den svenska klimatomställningen. Och nu börjar färdplanerna genomföras på riktigt.

Gissar att det är många som satt morgonkaffet i vrångstrupen vid flera tillfällen de senaste åren, som när vi för första gången kunde läsa om investeringsplanerna för fossilfritt stål från SSAB i Luleå eller om gigafabriken Northvolt som skulle producera batterier i Skellefteå. Sen kom nyheten om fossilfritt järn och nu senast ytterligare en producent av grönt stål, nu i Boden. Detta kunde i alla fall inte jag föreställa mig ens i min vildaste fantasi för fyra år sedan. Nu är jag övertygad om att detta bara är början på en grön industriell revolution.

Jag hade inte heller vågat föreställa mig att Bil Swedens färdplan skulle anta att hälften av att tunga lastbilar som säljs 2030 är helelektiska samtidigt som vätgasen blir ett alternativ för de riktigt långa lastbilstransporterna. Nu är jag övertygad om att antagandet i färdplanen är fel. Med den utveckling vi ser på både personbils- och lastbilssidan idag kommer det sannolikt att gå ännu fortare än vad vi trodde för bara ett år sedan. 

Priset på utsläppsrätter chockar också.  Kolkraften i EU läggs ned på löpande band på grund av att utsläppshandeln helt plötsligt börjar fungera på riktigt. Detta inte minst på grund av ”The Swedish proposal” som innebär att överskotten av utsläppsrätter nu skrotas i mycket snabbare takt än tidigare. När Fossilfritt Sverige omstartade 2016 var priset på utsläppsrätter cirka 4 öre per kg koldioxid och idag är priset upp på över 40 öre per kilo. Det är gör att många fossilfria affärsidéer snabbt bli lönsammare.

Och på globalnivå är det priset på förnybar el som förvånar. Priset hade redan börjat sjunka för fyra år sedan men har nu rasat ytterligare och det lägsta priset på solel är nu nere på cirka 13 öre per kWh och många havsbaserade vindkraftverk i EU behöver inte längre några subventioner. Detta gör utfasningen av den fossila energin så mycket mer lockande.

Världens utsläpp går dock fortfarande åt fel håll och inte heller de svenska utsläppsminskningarna håller tillräckligt högt tempo. För varje år som går blir läget alltmer akut. Men med en fungerande utsläppshandel, snabb elektrifiering och fossilfritt stål finns en bra grund för att växla upp tempot och höja ambitionerna inför klimatförhandlingarna i Glasgow.

Med allt oväntat som redan händer är det svårt att sia om vad ligger framför oss de kommande fyra åren. Men en sak är säker: jag kommer att bli chockad!

Krönikan är hämtad ur Fossilfritt Sveriges nyhetsbrev.